Hittade denna app i fruns iPad vet inte hur många som läser denna. Jag har det tunga beskedet att informera att min fru och våra söners mamma gick bort i sviterna av cancern den 15 september 2015. Hon har en minnes sida på Facebook "Therese Adman"
#fuckcancer #tillsammansmotcancer
Hälsningar Niclas med söner???

Ser både trött o tärd ut o det är jag oxå, men nog mest ledsen över att ligga inne en sådan här vacker dag då man bara vill vara ute i solen. Det är tom nästan vindstilla här nere vid havet. Det blev stor lycka när Niclas kom ner o förgyllde min tid på sin lunch. Det är mycket vätska som ska in o man är på toa för att kissa hela tiden, jag dricker så jag orkar snart inte dricka mera. Men det är ju långtråkigt detta, man ska försöka vara så still det går för annars börjar maskinerna att larma. Man får se till att ha god matsäck med sig o mängder med annat pyssel. Det positiva idag är i alla fall att doktorerna o sjukgymnasten inte såg några medicinska hinder för att jag kan börja träna nästa vecka, snarare tvärt om så förväntar de sig att jag gör det. Så få inte en chock alla ni som tränar eller bor i samma område som jag att ni kanske får se mig där utövandes något o det ska vara så. Det är en helt underbar o otrolig känsla.Träning är en sådan stor del av mitt liv så det är viktigt. Det enda förhållnings order som jag fick var att jag måste stoppa om det inte känns bra o det tror jag att jag gör. En lycklig tjej trots allt elende!!

  Dagens aktivitet!! Har fått 2 påsar med blod för mitt dåliga blodvärde samtidigt som landslags tjejerna åkte in ett silver i längd stafetten.

Jaha så var den på plats porten som är början på helvetet som väntar, men förhoppningsvis den som ska vara med o hjälpa till att man en gång för alla kan få bli frisk. Frisk är såklart min högsta önskan, det har varit 2 otroligt jobbiga år där man kastats mellan hopp o förtvivlan. Där förutsättningarna förändras från dag till dag. Ångesten o dödsångesten är en vardag, men trots denna vardag så kommer ju alltid ett sådant här besked som en chock att cancern kommit tillbaka. Den satt från början i livmoderhalsen o glädjen när den var borta finns inte ord så det räcker till att beskriva, när den sedan var tillbaka mellan ryggrad o urinledaren under naveln så var förtvivlan lika stor som glädjen varit 12 mån tidigare. En syster tumör som funnits med från början som vuxit till o la sig som ett stopp mot urinledaren o orsakade den där jävla blodförgiftningen. Men trots att jag är vansinnigt arg o ledsen att allt drabbar mig hela tiden,varför just jag? Så är jag oerhört glad över den jävla blodförgiftningen för den räddade mitt liv. Utan den så hade jag fortfarande blivit misstrodd o tumören hade fått fritt växa i mig, vad hade hänt då? Men jag fick vid ett tillfälle när jag sökte hjälp för den olidliga värken i December fick jag höra att jag fick för fan acceptera att jag var frisk, det fanns ingen cancer i min kropp. Visst!! Det är så mycket ilska, frustration o ångest i mitt liv just nu, detta gör att detta känns oerhört tungt, denna gång vet jag vad som väntar mig, min vardag är åter i gen fylld av sjukhus besök o sjukhus lukt. Jag avskyr den där lukten, jag har liksom med mig den hem, blir aldrig av med den.